Vinpimplande låtsasjobbare?
Almedalen juli 2018.
I både sociala och andra medier läser jag - för vilket år i ordningen? - föraktfulla kommentarer om ”vinpimplande låtsasjobbare” och ”elitens branschfest” och att Almedalen överlevt sig själv.
Framförallt är det personer och journalister som inte är här - eller rentav aldrig varit här - som förfasar sig.
Statsministern tog också avstånd i ett underligt facebook-inlägg häromdagen: ”Jag ska säga er en sak, att det går precis lika bra att mingla i Trätojordsbacken i Hammarstrand som i Almedalen.”
Jahaja. Man kan säkert mingla i Trätojoprdsbacken. Men Almedalen är inte bara mingel. Almedalen är ett gigantiskt folkuniversitet för samhällsintresserade medborgare. Katalogen över seminarier och föreläsningar är tjock som en gammal telefonkatalog.
För den som vill är det gratis att lyssna till de mest kvalificerade analyserna och resonemangen, oavsett om man är nyfiken på världsekonomi eller hållbar odling i den egna trädgårdstäppan.
Gratis? Nej, naturligtvis inte. Det kostar att ha monter i Almedalen, det kostar att åka hit och fortfarande är det alldeles för dyrt att bo här under veckan. Men ändå. Den som fixar sin logistik har unika möjligheter att förkovra sig.
I går morse stötte jag till exempel ihop med en mamma, vars artonåriga dotter fått önska sig en resa i sommar - hon ville till Almedalen! De bor i tält och besöker så många seminarier de orkar, av rent och purt samhällsintresse. Möjligen dricker de något glas rosévin också, men några vinpimplande låtsasjobbare är de verkligen inte. Och det är heller inte de tusentals människor som planerat och genomför de seminarier som dottern och hennes mamma besöker.
Visst kan man kritisera Almedalen, framförallt för kostnadsbilden som medför att mindre och fattiga opinionsgrupper inte har möjlighet att visa upp sig här. Men det går förstås att korrigera.
En ny väg visar Gotlands Museum på, som under torsdag och fredag halverar sin lokalhyra för att släppa in mindre organisationer. Det är förstås en välgörenhet under galgen - för mot slutet av veckan har de etablerade organisationernas vilja att hyra säkert slaknat en del - men ändå. Så kan fler göra.
Och att införa ett system där de rika och etablerade utställarnas avgifter till en del (ska vi säga 20 procent?) finansierade de fattigare och mindre etablerade utställarna vore väl en ganska demokratisk och hyvens reform? Så. Almedalen är i huvudsak bra. Men det som är bra kan förstås bli bättre.
Dock är det en farlig väg att gå, om man väljer att på ett slarvigt populistiskt sätt distansera sig från alla de seriösa möten som faktiskt sker här. Det gagnar ingen.
