Gott Nytt... eller?

Vad gjorde ni på nyårsafton?

Förmodligen samma som jag och mina vänner: drack lite champagne och oroade er över vad som ska hända i världen i år.

Den yttre inramningen här i Göteborg har förvisso varit tillräcklig anledning att deppa ihop. Runt nollgradigt samt kompakt dimma och oavbrutet småregnande i över två veckor. Hundratusen nyanser av grått, typ.

Ändå är det uthärdligt, jämfört med det vanvett som fortsätter ute i den stora världen, både i större och mindre skara. Totalt meningslösa terrordåd (som i New Orleans på nyårsnatten) varvas med ännu mer meningslösa och idiotiska krig i Mellanöstern och Ukraina.   

Så vad ska man göra i den dåraktiga tid vi lever (förutom att öppna en flaska champagne till)? Hur ska man förhålla sig? Hur ska man tänka?

Stuprören

På nyårsaftonens morgon kombinerar jag ett pass på gymmet med att lyssna på författaren Bodil Jönsson i Vinter i P1. Precis som många andra författare – exempelvis akademiledamöterna Åsa Wikforss och Ingrid Carlberg – talar hon klokt om hur vi måste lära oss att lyssna och lita på vetenskapen och sortera bort all den uppsjö av falska påståenden och resonemang som fladdrar omkring på nätet idag. Det har hon så klart rätt i.

Problemet är bara att både Bodil, Åsa, Ingrid med flera rakt talar in i ett trångt och avskilt rör – det är alldeles för få som hör dem. De ropar ner i stupröret, men där lyssnar i stort sett bara de som redan är övertygade (som jag själv och förmodligen också du som läser detta).

Bodil Jönsson vädjar till vårt förnuft och det är underbart att hon tror på vår förmåga. Men problemet är att de andra – de som förenklar, ljuger och sprider desinformation till de många människorna utanför stupröret – vädjar till vårt missnöje, vår besvikelse och våt lättja. Inte minst lättjan.

Nödrop

Mot slutet av förra året kom nödropen från universiteten. Fler och fler studenter kan tydligen varken skriva eller läsa längre. Framför allt har många stora problem med att ta sig igenom längre texter – de vill hellre ha en sammanfattning av AI eller lyssna till en uppläsning.

Det var ett lite yrvaket nödrop, kan jag tycka. Skriv- och läsförmågan har varit på bakåtmarsch länge. En förklaring pekade författaren Lasse Svanberg ut redan 1983 i sin bok ”Bekvämlighetens triumf”. Modernitetens starka önskan att minimera ansträngning, men samtidigt maximera komfort och resultat, har blivit en drivkraft som påverkar samhällsutvecklingen och våra personliga förmågor. Vi väljer oftast den lätta vägen och tränar oss allt mindre i komplext tänkande. I förlängningen leder det till att vi förförs av enkla påståenden snarare än mer komplicerade resonemang. Därmed avtar också vår förmåga att fatta kloka beslut, till exempel vem vi sdka rösta på i ett allmänt val. 

På gymmet slås jag av hur många som är där för att avsluta året med ett grymt träningspass, där varenda muskel i kroppen får jobba sig stark. Utom möjligen hjärnan. Egentligen borde varje fysiskt gympapass också avslutas med en halvtimmes effektiv hjärngympa, till exempel genom att läsa en längre text, lära ett nytt språk eller plugga historia. Typ.

Vi är motmedlet

Det finns bara ett motmedel mot en destruktiv samhällsutveckling – och det är du och jag. Eller rättare sagt, allas vårt ansvar att vara anständiga, söka sanningen, pröva våra och andras argument förutsättningslöst och lite på bevisbara fakta och vetenskap, det vill säga de vetenskapliga argument som inte bara består av en enskild tabell som någon plockat ut ur sitt sammanhang – utan den övergripande kunskap som finns tillgänglig och som är resultatet av många århundradens forskning. Det är här är kanske viktigare än vi vanligen tror. Bodil Jönsson säger så här i sitt Vinter-program:

”Vi skulle till exempel inte längre kunna ha kvar demokratin om inte majoriteten vore övertygad om att det finns gemensamma sanningar som man kan enas kring. Kan man inte det, så går det inte att ta fram beslutsunderlag och sådana behöver man ju för att kunna fatta kloka beslut. … Faller tron på kunskaper, så utarmas samtidigt förutsättningarna för demokratin. Det är alltså ingen liten oskyldig lek, den som kunskapsförnekarna håller på med för närvarande.”

Kunskapsförnekarna har förstås också ett syfte. Ett politiskt syfte. Det ska jag skriva om nästa gång.

Till dess: ta ett glas champagne till, läs en bra bok och gör motstånd!

Gott Nytt År (hoppas jag)!

PS. Bilden är Francisco Goyas etsning ”När förnuftet sover kommer monstren”, som Bodil Jönsson refererade till i sitt Vinterprogram, som du för övrigt kan höra här!