Tankar från en 50-talist på tiggarstråt
Det är snart sjuttio år sedan jag föddes, mitt i 1950-talet. I samband med min kommande födelsedag har jag startat en insamling till Läkare utan gränser, som är den organisation jag brukar stödja. På två dagar har vänner och bekanta på Facebook skänkt över 22 000 kronor. Det gör mig väldigt glad. Och ännu gladare blir jag (och en massa barn och andra behövande) om du också skickar in en slant via den här länken. Gör det NU!
https://egen-insamling.lakareutangranser.se/fundraisers/kjell-ake-70
Den som – i likhet med mig – föddes på 1950-talet hamnade rakt in i en kulturkrock.
Ena dagen var det Flottarkärlek med Snoddas och andra dagen Johnny B. Goode med Chuck Berry. Kontrasten kunde inte ha varit större.
Sverige bytte tonart. Just under 1950- och 60-talen blev de musikaliska, kulturella och samhälleliga influenserna fler – inte bara från USA.
Det var som om hela samhället dessutom ömsade skinn: de gamla agrara paltorna åkte av, en gång för alla, och i stället drog en stor del av befolkningen på sig overaller, städrockar och tjänstemannakostymer. Allt expanderade och förändrades. Jag är född nio år efter andra världskrigets slut. Min generation har fått skörda de goda frukter som mognade efter kriget: återuppbyggnaden av Europa och världen, som fick ekonomin att rassla i gång igen, alla tekniska och vetenskapliga framsteg som följde på kriget, bostadsbyggandet, den sociala ingenjörskonsten, omsorgen om det gemensamma.
Förändring
Det var också då som någonting radikalt förändrades i Sverige. Det var då – under 1950- och 60-talen – som invandringen på nytt tog fart och med allt större volymer. Invandring var trots allt inget nytt begrepp. I alla år hade utlänningar kommit till Sverige, slagit sig ner här, arbetat och skaffat sig positioner. Under 1300- och 1400-talen var det tyskar, på 1600- och 1800-talen valloner och holländare. Utan dem hade vi inte varit vad vi är idag.
Under 1950-talet gjorde svenska företag allt för att locka till sig italienare, ungrare, finländare, italienare, jugoslaver och turkar, framför allt män. Våra industrier slukade arbetskraft, maskinerna tuggade på i verkstäder och gruvor, välståndet växte för varje år – även då till stor del just tack vare alla invandrares insatser.
Då var det också givet att alla som flyttade till Sverige och blev medborgare skulle ha samma rättigheter som vi andra. Den som ville starta ett turkiskt folkdanslag skulle ges samma förutsättningar som de som ville dansa Oxdansen eller spela nyckelharpa. Hemspråk ansågs som viktigt för inlärningsförmågan.
I dag är sådant inte alls lika självklart.
Den största skandalen?
I dag driver Sverigedemokraterna – landets näst största politiska parti – sedan länge en systematisk och aggressiv politisk propaganda som riktar sig mot invandrare – inte till invandrare. Under minst trettio års tid har Åkessons parti ihärdigt trumpetat ut att Sverige går mot avgrunden, på grund av invandringen (framför allt från muslimska länder).
Men parallellt med SD:s främlingsfientliga propaganda jobbar ändå en massa invandrare – även från muslimska länder – enträget på, och ser till att allas våra vardagsliv fungerar: på bussar, T-banetåg, sjukhus, spårvagnar, renhållning, byggen, hotell, restauranger, i simhallar och på fotbollsplaner och ... ja, överallt egentligen.
Och är inte just detta den största politiska skandalen i den svenska nutidshistorien? Att det stora maktpartiet Sverigedemokraterna inte på något sätt har velat bidra till en fungerande integration - utan tvärtom gjort allt för att konsekvent dela upp befolkningen i ett renrasigt ”vi” och ett hatat ”dom”. Och riktat all sin energi på att förtala och hetsa mot en stor grupp invånare.
Idylliskt?
Det må ha varit ett idylliskt femtiotal, det årtionde när jag föddes och satt i sandlådan. Men hela världen har förändrats sedan dess. Utvecklingen kan inte gå bakåt, bara framåt.
Att kämpa för en falskt nostalgisk och bakåtsträvande nationalism i dag är att, med den göteborgske kommunpampen Göran Johanssons ord, "backa med röva in i framtiden" och avstå från utveckling! I stället för att styra och forma den på ett produktivt, positivt och mångfacetterat sätt, tillsammans med alla människor som lever i det här landet.
SD är Sverige-fiender och har ingen politik för ett inkluderande och framgångsrikt Sverige.
Ein Mensch
Var och en av oss kan ändå påverka den just nu rätt dystra utvecklingen genom att sträva efter att vara en god människa, ein Mensch.
Ett enkelt sätt - som du kan fixa redan nu! - är att ge en slant till Läkare utan gränser. Jag har startat en insamling i samarbete med organisationen för att fira min kommande födelsedag. Många av mina vänner och bekanta har redan gett en gåva, men det finns plats för många fler. Inget bidrag är för litet och inget för stort!
Antingen klickar du på länken överst på min hemsida eller också direkt här, om du inte redan gjort det:
Få saker skulle göra mig gladare när jag firar 70 år den 23 september! Så tack på förhand!
Comments