Turkiet, lyktstolpar, hundar och folkförrädare

Det finns bara ett rimligt sätt att se på protestaktionen med Erdogan-dockan som hängdes upp och ner i en lyktstolpe i Stockholm häromdagen. Ingen vettig människa kan väl göra något annat än att, utan förbehåll, ta avstånd från den sortens yttringar. I vårt rättsmedvetande sker varken symboliska eller verkliga avrättningar. Som aktion var det både osmakligt och kontraproduktivt. Men kan det inte få vara det?

Kanske kommer någon ihåg hur vi i Sverige alldeles nyligen, ganska samfällt, försvarade konstnären Lars Vilks medvetna strävan och rätt att kränka muslimer? Hans ”rondellhund” ledde till våldsamma protester på flera håll i världen, ambassader stormades och svenska flaggor brändes. Iran och Egypten, bland andra länder, lämnade in officiella protester till den svenska regeringen. En docka som föreställde Fredrik Reinfeldt brändes upp inför tv-kamerorna i Pakistan.

Som tur är stod vårt demokratiska rättssamhälle pall då – i alla fall var det ingen svensk statsminister som anklagade Vilks för att bedriva ”sabotage” mot Sveriges relationer till andra länder eller påstod att det är ”farligt” att agera på det sättet. Det är däremot så som Ulf Kristersson idag kommenterar Erodgan-dockan (TV4 Morgonnyheterna 13/1-23).

Då kan det vara dags att påminna om vad samme Kristersson skrev i samband med Vilks bortgång, apropå den svenska yttrandefriheten: ”I alla tider har konstnärers, författares och mediers rätt att tala fritt varit en värdemätare på styrkan i demokratin. /… / Friheten och demokratin är inte några kravlösa ideal som man bara kan tillämpa och hylla när man uppskattar det som sägs.” (UK, Facebook, 4/10-21).

Erdogan-dockan var ingen konstnärlig installation, även om det onekligen fanns skulpturala drag i dockan. Det var en provokation, en protest och en kränkande yttring – men inte ett yttrandefrihetsbrott.

Naturligtvis är graden av statsministerns upprördhet påverkad av Turkiets smarta strategiska spel inför det svenska NATO-medlemskapet. Men tror verkligen någon i regeringskansliet att Sverige snabbare blir medlem bara för att statsministern tokreagerar på impuls mot en enskild provokation och yttring?

Om nu den svenska regeringen ens officiellt ska reagera på demonstrationer och provokationer i det offentliga rummet, så bör det vara måttfullt och i första hand med respekt för vår grundlagsskyddade yttrandefrihet – där får som sagt även marginella tokstollar och rabulister säga och göra saker. Exempelvis den danske provokatören Rasmus Palúdan, som brände koranböcker på löpande band för ett år sedan, Så måste det få vara, även när vi inte ”uppskattar det som sägs”, som sagt. En måttfull och rimlig kommentar från Kristersson hade varit att han visserligen tycker att aktionen var osmaklig, men att vi har en vidsträckt yttrandefrihet i Sverige, vilket är en grundsten i vår demokrati (så hade han fått det sagt till den turkiska publiken också!). Och att det inte på något sätt påverkar den svenska regeringen i dess samtal om NATO. Ungefär så.

Lyktstolpar

Apropå lyktstolpar: det är också lätt att påminna sig de högerextrema demonstrationerna för några år sedan, där företrädare för NMR bar omkring plakat på svenska politiker och judiska företrädare med texten ”folkförrädare”, samtidigt som man klistrade märken på olika lyktstolpar med texten ”reserverad för folkförrädare”.

Jag kan ha missat det, men inte hörde jag någonsin Ulf Kristersson eller Tobias Billström vara upprörda över det. Men det var förstås innan de hade den lättkränkte Erdogan i hasorna.