Wollter, SVT och aktivismen

Diskussionen om Stina Wollter och SVT är uppenbarligen på väg att implodera. Debatten verkar nu handla om allt annat än den enkla sakfrågan: vilka kvaliteter krävs av en person som erbjuds en framträdande roll som programledare i public service-tv?

För det är just det som frågan egentligen handlar om.

Johan Cronemans inlägg i DN idag (29/10-24) får debatten att pulsera ännu starkare. I mitt flöde på sociala medier hävdar en del, vanligtvis kloka och erfarna människor och publicister, att Wollter enbart framför sanningar och/eller åsikter som vi alla borde bekänna oss till, om vi vill kalla oss humana människor.

Ja, vem tar inte avstånd från den israeliska regeringens bombningar mot palestinska sjukhus och skolor, mot krigsförbrytelserna och det till synes totala utrotningskrig som Israel verkar bedriva mot Gaza och palestinierna? Och för den delen även från Hamas krigsförbrytelser?

Problemet med Stina Wollter handlar inte om att hon ömmar för barnen i Gaza. Problemet är att hon är en nätaktivist, som helt ensidigt har ställt sig på ena sidan av en djup och mycket svår internationell konflikt – samtidigt som hon vill vara frontfigur i SVT.

Det funkar helt enkelt inte. Inte i ett mediebolag som har till uppgift att så långt möjligt värna sin opartiskhet och sitt oberoende.

På samma sätt hade det varit omöjligt för exempelvis Lasse Kronér eller Pernilla Wahlgren att på sina sociala medier, om och om igen, ta ställning mot Hamas och den rörelsens maktposition och agerande i Gaza eller mot palestinska attacker gentemot Israel. Då hade trallandet i studion och på Skansen fått en helt annan underton.

Sanningen?

Det hävdas ofta att Stina Wollter bara beskrivit sanningen (till exempel om Israels illegala organstölder eller om att israeliska helikoptrar sköt ihjäl israeliska ungdomar vid oktoberattacken).

Det må så vara, men hon blandar ihop korten och är slarvig med hur och vad hon skriver, helt enkelt därför att hon alldeles uppenbart är ute i ett propagandistiskt syfte. Man kan absolut sympatisera med det syftet, men man kan inte få in det under SVT:s regelverk.

Det är sant att det har förekommit att ”Israel systematiskt tagit organ och hud från dödade palestinier”, men i Wollters skrivning sker det ”just nu” och inte för de tio-femton år sedan som det faktiskt skedde. En inte oviktig uppgift, som hon utelämnar, är att organ stulits även från israeliska civila och soldater, och andra utländska medborgare.

Sant är också att några av de flyende israeliska ungdomarna under Hamas-attacken träffades av salvor från de egna helikoptrarna. Men Stina Wollter får det att framstå som att Israel ”dödat sina egna från helikoptrar på festivalen”. Det vill säga... alla? 

Ingen antisemit

Hennes engagemang kan inte ifrågasättas. Det delar hon med många. Det gör henne heller inte till antisemit och judehatare i mina ögon. Hon slåss för fred och för palestiniernas rätt till ett eget land. Det är förstås helt legitimt. Men hon gör det ensidigt, genom att använda sitt populära sociala medier-konto till att sprida en radda uppgifter och halvsanningar, tydligen utan större eftertanke.

Det är just det agerandet som samtidigt gör henne olämplig som programledare i SVT.

Så även om många palestinavänner och israelkritiker här i Sverige verkar djupt engagerade i ödesfrågan om huruvida Stina Wollter ska få sända ett eget SVT-program om nakna kroppar eller inte, så måste man nog ändå konstatera att det engagemanget kanske skulle göra större nytta i någon annan viktigare del av konflikten.